the white thrash junta

Vad hände egentligen med dom där killarna? Dom som man kände, som bara gled förbi och spottade lite snus och inte sa något speciellt, fast man fick senare en känsla av trygghet, som om dom svept med sig en vind som inte stormade eller stökade till allt som en orkan eller en mindre tromb, utan mer som en liten vindpust, som viskade, eller väste, fast inte på något läskigt sätt, att "allt är inte så jävla komplicerat, bara lokalradion håller sig på ungefär samma nivå i några år framåt, kommer saker och ting inte vara så förbannat träliga i framtiden. Stefan, Mange, Fille. Ingen kommer ihåg en enda sekund av dom där killarnas liv. De finns registrerade som svaga seismiska mönster i geologiska arkiv, inte mer än så. Deras farsa målade en akvarell någon gång i början på åttiotalet när han hade sträckt ljumsken i en vänskapsmatch. Den ligger nu på rotarys vind och priset bara stiger. Gör någonting innan det är försent. Mer kan vi inte säga. Personen på bilden har inget med artikeln att göra. Personen på bilden har heller ingenting med bilden att göra. Så långt sträcker sig inte hans inflytande. Men han vet hur man kör en mindre fritidsbåt på ett tillfredsställande sätt. Det kan han använda till att få en begränsad kontroll över sin närmiljö.