torsdag, december 15, 2005

 

Skejtpunk!!!!



Skejtpunken uppfanns inte som många tror på det årliga Torgkalaset i Uddevalla. Nej,den har anor äldre än så. I Detroit hade man i mitten på 1900-talet sedan länge tröttnat på att bygga bilar. Jättetrött!!!! Man drömde om bilar på nätterna och då hade det verkligen gått för långt så man slog näven i bordet och sa stopp och belägg. Istället byggde man då en tjock liten kille med jättestort krulligt hår och sen en smal kille med rakt hår. De i sin tur uppfann skatepunk. Allt var frid och fröjd i några årtionden tills skatepunken helt plötsligt fattade hela grejen - att den bara varit en slav under löpandebandprincipen. Revolt!!! Inbördeskrig utbröt och ganska snart utkristaliserades två falanger; skatepunken på ena sidan och på den andra en slags dansmusik med djup basig ljudbild, stråkljud och flitigt användande av pads. Det hela tog sitt slut en tidig vårmorgon i början av 80-talet i en gammal lagerlokal - en så kallad warehouse - i vad som närmast kan liknas vid ett blodbad och skatepunken flydde dödligt sårad över Atlanten och fann en fristad i norra Europa där den för att symboliskt frigöra sig från sitt forna slavliv bytte namn till Skejtpunken.

tisdag, december 13, 2005

 

HEROIN!!!!!!!!!!!!!


Heroin är en musik- och klädstil (och ibland en livsstil) som går ut på att trycka in saker i blodet. Stilen är en reaktion på att folkrocken är ute. Heroinarna var innan folkrockare som bara hoppade runt i skogen, glada och nöjda med att dom fick vara ute i skogen och sjunga och trumma utan att någon störde dom alltför mycket. Sedan kom ett numera legendariskt email som en hackspett översatte till morse-kod som hackades in i en stubbe. "Aesteticum victorius medium" stod det, och folkarna visste att deras tid var ute. De vandrade i horder långsamt in till städerna i en slags post-folk-manifestation. Därefter ställde dom frågan "postfolktrauma quo medicamentus?" till länsherrarna i respektive stad, och blev tilldelade heroinkallet. Det är tur att man kan hitta ett nytt arbete, när man förlorat ett gammalt.

 

Postpunk!!


Postpunk är en stil som något förenklat går ut på två saker: att ha en viss sorts skor från loppisaffärer som är gamla herrskor som inte är loafers, och att inte prata för mycket med folk man inte känner så bra. Det är en balansgång, pratar man ingenting är man antingen matematiker eller kabbalist, pratar man för mycket är man "full-ifräsen". Radien är väl på en 75-150 ord per femtionde minut, och då måste man också bedöma förhållandet till den tilltalade personen. Vi på juntan känner personligen till flertalet fall då personen trott eller utgett sig för att vara postpunk, men en lingvist tillkallats och kunnat fastställa att så är inte fallet.

måndag, december 12, 2005

 

veckans klubba!



Förr i tiden, för länge sen, långt innan kräkreflexen, på den tiden då det fanns tretton Linda Lovelace på dussinet, och etthundrafyrtiofem momuspenisar per gross, då fanns det inga som helst regler och restriktioner. Det var syndfulla tider och till med guds fromma soldater kopplade ur käkarna en gång i veckan och käkade välfylld baguette utan en tanke på skärseld och purgatorium. Det var tider det.

 

KRÄKREFLEXEN!!



Kräkreflexen är helrätt just nu! Det blåser nya vindar och vi vill inte ha nåt skräp i halsen längre. Då spyr vi!!! nästan. för egentligen hulkar och klökar vi bara lite grann, som en slags varning. När man kräks blir man yr och det smakar knäppt i munnen. Helfläng!!!! Men reflexen är bra.

onsdag, december 07, 2005

 

GULAG!


Arbetsläger har väl aldrig varit smaklösa egentligen, vissa saker är alltid superchic. Men just nu när det är tretusen sökande på varje telemarketingjobb och nanotekniker blandar bark i frukostgröten har det blivit lite av en trend att åka utomlands och hugga i ordentligt. Gulag är kanske det mest populära resmålet för de som inte räds att få en sticka i fingret och testa på lite mer spartanska måltider. Gulag designades av Josef Stalin med en otrolig känsla för den enkla, avskalade, ja nästan tillyxade stilen som gjort det till det kanske absolut hippaste lägret på norra halvklotet.

 

Fransk hotdog!!!!!!!


Frankrike har varit ute, sedan inne, sedan ute, sedan inne, sedan ute, sen inne, sen ute, ja ni fattar fram å tillbaka i evigheter. Såhär kan vi inte ha det. Detta är inte ett värdigt sätt att leva. Ibland när det blir sådär virrigt så det bara fladdrar som ett stroboskop eller en gammal handdator som fått självaste kuken i maskineriet, så är det tillåtet att bara bestämma. NU GÖR VI DET, ANNARS FÅR VI EPILEPSI. Okej, säger vi, Frankrike är inne (inte fransk musik, den är varken ute eller inne, den är i den sjätte dimensionen där inga distinktioner existerar förutom extrem hetta och kyla), och framför allt det franska köket. Fransk hotdog är det bästa man kan äta nu, säger vi. Guldtackan under ena armen, elektroder vid tinningarna, fransk hotdog i käften. Så ska det se ut, annars blir det kibbutz. Annat från Frankrike som är inne är pizzan, blåa byxor, vatten, stekyta, journalister, Frankrike och papegoja på axeln. Är det nåt annat ni undrar kan ni skicka ett mail med rubriken "jag vill till Gulag" till adressen JeanClaudevander gramme@deGaulle.fr

tisdag, december 06, 2005

 

VAN DE GRAFFEN!!!!!!!



Många förfrågningar har trillat in här hos Juntan angående det däring VAN DE GRAFF-generator. Såhär är det! Van de Graff (i folkmun: Van der Graaf) härstammar från en ganska gammal by på den belgiska landsbygden. Där fanns en snäll farbror som 1929 kom på att man med hjälp av statisk elektricitet kunde kombinera den klassiska symfoniska musiken med den nyare mer ungdomliga uttrycksformen ROCK. Det här spred sig som en löpeld över världen (alla ville vara med!) för att på senhösten 1972 återvända till en stilla och anonym tillvaro på en ganska gammal belgisk hed. Om man passerar på exakt rätt ställe på den här heden kan man än idag få rysningar längs ryggraden och håret ställer sig på ända. Total jävla SYMF!!

 

ELEKTRICITETEN!!!!!!



Att elektricitetens storhetstid är borta och förbi är rent nonsens! Det är inget annat än vanvett och orimligheters orimlighet. Ta Ohms lag bara till exempel... spänning, ström och resistans i en högpotent soppa som precis hela tiden, dag ut och dag in, ger oss den där kittlande känslan av förlamning. Är inte det bevis nog kanske?!! VA!? Att förneka triboelektriska friktioner som en av människans allra mest grundläggande drivkrafter är rent löjeväckande. Det är osanning! Bluff och båg! Taskspeleri och verklighetsförfalskning!! Blå dunster och lapsus! Illusioner och osannfärdighet! Ovederhäftighetens ovederhäftighet! Fantasier!!! Påhitt! Myt och förljuget lögnsmideri!!! Tvi på er alla Münchausens avkommor som far runt med denna osanning. Tvi er!!! Vid första bästa tillfälle tänker vi på Juntan koppla er till en Van de Graff-generator och då ska vi se vem som skrattar sist!!!!

This page is powered by Blogger. Isn't yours?