the white thrash junta

Art therapy är helt inne nu! Alla ska göra det, Madonna, Bret Easton Ellis, Miroslav Vitous som var basist på vissa av Weather Reports skivor innan eller efter Jaco Pastorius skiter vi i, för det är helt irrelevant och leder oss bara in på sidospår som kan vara skitsvåra att ta sig ur när man väl har hamnat där. Det blir otroligt komplicerat och man måste liksom gå baklänges tillbaks till en punkt där man var tidigare, och ibland kanske man inte ens vet var den punkten var, och då är man helt neråt floden utan vare sig kanot eller stormkök. Var var vi nu? Just det, Art therapy! Det är så jävla överhajpat, men hur ska vi fotfolk kunna göra det? Vi måste hamna på någon institution eller anstalt, sen måste vi hitta en läkare som bestämmer att vi ska få art therapy. Hur fan ska det gå till? Hur får man det? Den som har svaret på den frågan behöver inte art therapy. Han behöver lugn och ro. Fan vad ni stökar och bökar! SHHhhhhhh!!!! Stör inte den som har svaret. Han tänker. Inte på svaret, det har han redan. Han tänker på annat. Han har annat att tänka på. HUR SKA JAG KUNNA VETA VAD HAN TÄNKER PÅ?!!! HAR JAG UTGETT MIG FÖR ATT VA NÅN JÄVLA URI GELLER?!?!?! Dessa jävla krav, hela jävla tiden.