the white thrash junta

Funk är både attityd och musik. Musiken är ett evigt räknande med en sjuhelvetes massa decimaler, så det väntar vi med, ni får bara migrän. Attityden är en slags avslappnad känsla, gärna på pinnstolar något bakåtlutade där man hittar balansen mellan att nästan trilla baklänges och att sitta rakt upp och ner som på ett möte med Hem och Skola. Inget av det, alltså utan gråzonen däremellan. Man kan kalla det för DDIY, don´t do it yourself. Inte ska man jobba när hemdatorn kan göra jobbet! Kanske spelar man lite Civilisation eller Sim-city, petar tånaglarna, snackar lite skit, koffeinfritt kaffe, svettiga boxershorts, headset. EY! Chefen! Du har nåt där! på hakan!! Längre ner! Ah ja bara skoja!! Allt detta är osanning. Skriv inte upp det. Funken handlar egentligen om något helt annat. Vi har folk som arbetar för oss. Den grå massan, och en och annan grå cell. Inte fan tänker vi visa våra anteckningar innan vi presenterar själva idén. Industrispionage, det gillas inte. Bakläxa!!