the white thrash junta

Noisemusiken skapades av bilburen ungdom i slutet av femtiotalet. När man lyssnar på bilradio och kör igenom en tunnel störs radiofrekvenserna av tunneln, ljudet blir STÖRT. Ungdomarna byggde upp en irritation över detta, ringde in till radion och klagade, skrek och tjafsade med morsan, men det var som att banka huvudet i en vägg. De förstod inte att det berodde på frekvensstörning vid tunnelkörning. En dag på en parkeringsplats vid Vätterns strand den 14 september 1958 hade ett gäng bilradioentusiaster fått nog. De samlade ihop kasserad utrustning från en vapenfabrik i Motala och bara körde loss. Sheer hellish miasma!! En professor från elektronmusikstudion i Darmstadt hade fått motorstopp, samt att hans fru hade lämnat honom hals över huvud efter att ha kommit på honom med en amerikansk värnpliktig. Han hörde oväsendet, och han GILLADE det. Musikhistoria skrevs, kontrakt överlämnades, det smuttades rosa champagne och smiddes planer. Sedan dess har noisemusiken spridit glädje på rastplatser från Ystad till Haparanda, och till och med blivit riktigt populär i tyskland. Under nittiotalet kom en motreaktion mot den insmickrande, populära noisen. Artister som Lasse Marhaug och Sophie Rimheden tog tillbaka noisen till en mer svåråtkomlig "underground"-nivå, som för att säga "detta är VÅR musik, och livet är ingen jävla schlager, fatta det RÖVSLICKARE!" Men även dessa artister kom att så småningom bli del av en alltmer populistisk rörelse i och med Socialdemokratins alltmer accepterande attityd gentemot noisen. En ny generation musiker som haft problem med mediaspelaren Realplayer är nu på uppgång med en mer aggressiv, mörk, men samtidigt optimistisk noisemusik som huvudsakligen spelas på porslinstallrikar och tandläkarutrustning. Mer om den senare. SCHSHSHHSCSHSHSCSCHSCSHSCSHSSSCSHSRRTRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaooooooooouuuuuuuuuwwhwwh!!!!!!!!!!