the white thrash junta

Vi är bara människor här på juntan. Trots allt. Vi drabbas av kärleken och vi blir blåsta av densamma. Men inte ger vi upp för det. Nej! Vi tänker fortsätta stånga våra pannor blodiga mot varenda jävla vägg av kärlek vi kan hitta. Å hittar vi dem inte hittar vi på dem. Sånna är vi! Kärlek är konstiga saker har vi tänkt många gånger. Kärleken, denna konstigaste av alla konstiga känslotillstånd. Hur är det fatt? brukar folk fråga oss. Är du sjuk lille vän? Nej, kan vi då ärligt svara, det är kärleken. Vi blir supertossiga. Ja ibland helt skogstokiga ta mej tusan! Först tossiga av lycka, så att vi kastar allt vi har i famnen rakt upp i luften. Jättehögt. Sen tar vi emot det vi kastade med fontanellen. Jättehårt. Sen blir vi yra i huvudet och tänker otydliga tankar och går lite snett. Kärleken får oss att skriva poem och serenader, idka älskog i kohagar och rista in våra mobilnummer på offentliga pissoarer. Vi blir snygga av kärleken. Gillar nya kläder och sånt. Vad snygg du är! händer det då att folk säger. Tack, det är kärleken kan vi svara. Sen blir vi fula. Bara människor, som sagt. Vi blir sådär fula och svarta i synen, du vet. Vi blir sura för att den vi förälskat oss i träffar tidigare pojkvänner, samtidigt som vi knullar med gamla flickvänner. Bara människor. Trots allt.
Men det blir bra sen.