the white thrash junta

Joe D´Amato gjorde cirka 200 filmer. Var och en av dem tillräckligt knasig för att fylla en stor koffert full med knas. Det blir 200 stora koffertar med knas det. Ganska mycket! Han gjorde western, postapokalyps, fantasy, kannibalfilm, och en hel massa snusk. Porr, porr, porr. Det var det enda gubben tänkte på under sina sista år i livet. Så till den milda grad att han år 2003 kom med filmen "Sperma Spende", trots att han då ändå hade varit död i fyra år. Vi snackar porrtokig! Men innan gubbfan drog på sig porrbrillorna skapade han fina och trevliga familjefilmer som: Endgame, Ator the fighting eagle, Ator the hobgoblin, 2020 texas gladiators, Death Smiled at Murder + en hel massa olika Emanuelle-filmer. Emanuelle and the Porno Nights, Emanuelle and the Last Cannibals, The Degradation of Emanuelle, Emanuelle and the White Slave Trade, Emanuelle in America, Emanuelle's Perverse Outburst... PORR! kanske du tror. Nej nej nej, det här var ju som sagt innan karln blev porrtokig. D´Amatos Emanuelle-filmer är helt vanlig sleaze. Vanlig sleaze + knaset då färstås. Knas, knas, knas. En hel massa knas. En annan bra sak med D´Amato var hans förkärlek för pseudonymer. För att nämna några av de han använde sig av: Sarah Asproon, Donna Aubert, Stephen Benson, Steve Benson, Anna Bergman, John Bird, Alexandre Borski, Alexandre Borsky, James Burke, Lee Castle, Lynn Clark, O.J. Clarke, Hugo Clevers, Joe De Mato, Michael Di Caprio, Dario Donati, Raf Donato, Romano Gastaldi, John Gelardi, Robert Hall, Richard Haller, David Hills, Igor Horwess, George Hudson, Gerry Lively, Kevin Mancuso, A. Massaccesi, Aristice Massaccesi, Aristide Massaccesi, Aristide Massaccessi, Arizona Massachuset, Andrea Massai, J. Metheus, Peter Newton, Una Pierre, Zak Roberts, Tom Salima, John Shadow, Federico Slonisco, Frederick Slonisco, Fédérico Slonisco, Dan Slonisko, Federico Slonisko, Federiko Slonisko, Frederick Slonisko, Frederico Slonisko, Frederic Slonisko, Frederiko Slonisko, Fred Slonisko, Chana Lee Sun, Chang Lee Sun, Michael Wotruba, Robert Yip...
Man måste respektera sånt!